Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

• Leo Carring

  Man

  Juristen och privatdetektiven Leo Carring från Stockholm anses vara den i särklass mest osympatiska problemlösaren i den svenska kriminallitteraturen. Han är konservativ, snobbig, egenkär och arrogant; en ”övermänniska” som rycker på axlarna åt normal rättspraxis. Om hans privatliv är föga känt, men han är tämligen förmögen och har en bred allmänbildning, försäkrar hans skapare S.A. Duse.

  Läs mer

  Förekommer i:

  

• Johanna Stjerne

  Kvinna

  Hon är ung, slank och vacker – samt har rykte om sig att vara livsfarligt effektiv. Johanna Stjerne enrolleras till den superhemliga svenska säkerhetsorganisationen Enheten i den första boken om denna, liksom de övriga skriven av Kjell E. Genberg. Hon blir först en centralfigur i och senare chef för Enheten genom att med goda resultat bekämpa bl.a. organiserad brottslighet och spioner.

  Läs mer

  Förekommer i:

  

• Bjørn Beltø

  Man

  Norsk arkeolog, som löser mysterier med religiös anknytning i en svit av Tom Egelands romaner. Bjørn Beltø är drygt 30 år gammal och albino, vilket bl.a. gör att han har dålig syn samt blek hy. Han är singel och har svårt att få förhållanden att fungera, trots att han intresserar vissa kvinnor. Periodvis lider han av ångest, och sitter då helst hemma och lyssnar på klassisk musik.

  Läs mer

  Förekommer i:

  

• Stellan Werne

  Man

  Journalisten Stellan Werne är en skäligen färglös och vardaglig person, vars privatliv är föga känt: hans yrkeskollega och skapare Torsten Sandberg säger inte mycket om det i sina fyra deckare. Werne är uppenbarligen i yngre medelåldern och ensamstående, han är piprökare och respekterad reporter på en middagstidning i Göteborg. Hans ”Watson” är barndomsvännen och ingenjören Bertil Krantz.

  Läs mer

  Förekommer i: