Exempel på litterära figurer
-
Gunnar Bergman
Man
Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.
Förekommer i:
-
Astrid Sammils
Kvinna
Medelålders diplomat, som skapade en skandal på UD då hon offentligt avslöjade att hon hittat sin dåvarande make i en mycket intim situation med rikets kvinnliga utrikesminister. Attraktiva och målmedvetna Astrid Sammils drar sig tillbaka till Dalarna, där hon växt upp, börjar av en slump agera amatördetektiv och löser fall tillsammans med väninnan Carina Svahn i böcker av Ingrid Hedström.
Förekommer i:
-
Harry (Henry) Nelson
Man
Medelålders kriminalkommissarie i Norfolk, där han samarbetar med rättsarkeologen Ruth Galloway i en serie deckare av Elly Griffiths (pseudonym för Domenica Maxted). Harry Nelson är gift med Michelle, och har tre barn med henne – men också en dotter med Galloway efter en tillfällig natt tillsammans. Han är lång och mörk, med grånande hår och har rykte om sig att bli brysk då han är otålig.
-
Tom Ripley
Man
Han är charmig, snygg och kultiverad samt en helt empati- och hänsynslös seriemördare och psykopat, huvudperson i fem klassiska thrillers av Patricia Highsmith. Thomas ”Tom” Ripley blev föräldralös som femåring, och uppfostrades av en känslokall kvinnlig släkting. Han gifter sig sedermera med den förmögna Héloïse Plisson, men har trots detta framgångsrikt fortsatt sin brottsliga karriär.
Förekommer i:
