Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Fredrik Beier

    Man

    Norsk kriminalpolis, som kämpar mot ångest och självförebråelser sedan det yngsta av hans tre barn avlidit. Dessutom lämnade hustrun Alice honom för en annan man – men författaren Ingar Johnsrud avslöjar att Fredrik Beier fortfarande har ett sexuellt förhållande med henne, trots att han skaffat en ny flickvän, Bettina. Han är runt 50 år gammal, mager med grå stråk i håret och tunn mustasch.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Det hemliga brödraskapet från Wien Bild på bokomslag för Kalypso Bild på bokomslag för Korset
  • Johan Rokka

    Man

    Efter 20 år i Stockholm återvänder Johan Rokka till Hudiksvall, där han fått en tjänst som kriminalinspektör. Eftersom han är trevlig och snygg – med rakat huvud – inleder han kortvariga förhållanden med olika kvinnor samtidigt som han löser brutala mord i Gabrielle Ullberg-Westins erotiska deckare. Hans absoluta favoritdam är dock kusinen Franks femåriga dotter Silja. Privat kör han mc.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Ensamfjäril Bild på bokomslag för Springpojken Bild på bokomslag för Fixaren Bild på bokomslag för Slaktaren Bild på bokomslag för Förrädaren
  • Salvo (Salvatore) Montalbano

    Man

    Kommissarie Montalbano – av sin skapare, italienaren Andrea Camilleri, uppkallad efter den spanske kriminalförfattaren Manuel Vázquez Montalbán – är född sicilianare och verksam i den fiktiva staden Vigàta på hemön. Hans humör och envishet ger honom en hel del problem, men i grund är han en samvetsgrann, energisk yrkesman, och strängt trogen mot fästmön Livia Burlando.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Terrakottahunden Bild på bokomslag för Violinens stämma Bild på bokomslag för Vattnets form Bild på bokomslag för Montalbanos nyår Bild på bokomslag för Krukmakarens åker
  • Elina Wiik

    Kvinna

    Mörk, korthårig och grönögd kriminalare i Västerås med svart bälte i judo och ett rätt hetsigt humör Hon är född 1969, är ensamstående men har i de första böckerna en gift älskare, avslöjar författaren Thomas Kanger. Elina Wiik är noggrann på jobbet, och framgångsrik utredare trots den manschauvinism hon möter i poliskåren. Dock har hon också sympatiska och kloka kolleger, främst John Rosén.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Första stenen Bild på bokomslag för Sjung som en fågel Bild på bokomslag för Den döda vinkeln Bild på bokomslag för Söndagsmannen Bild på bokomslag för Gränslandet