Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Annika Bengtzon

    Kvinna

    Skapad av yrkeskollegan Liza Marklund torde Annika Bengtzon vara en av Sveriges mest kända journalister. Hon är gift tvåbarnsmor, men framför allt en skicklig kriminalreporter, som ständigt dras med dåligt samvete för att hon ger familjen för lite tid. Hon är en sammansatt personlighet, som kan vara tuff ena minuten, gråtfärdig nästa, men framstår i stort som en duktig modern yrkeskvinna.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Prime time Bild på bokomslag för Den röda vargen Bild på bokomslag för Sprängaren Bild på bokomslag för Nobels testamente Bild på bokomslag för Livstid +6 st
  • Jakob Studer

    Man

    Den kanske mest kända problemlösaren i tyskspråkig kriminallitteratur är överkonstapel Jakob Studer, en ensamstående äldre herre, överviktig, med ett blekt, magert ansikte och en kraftig mustasch. Han skapades av den schweizisk-österrikiske författaren Friedrich Glauser, är i huvudsak verksam på landsbygden och i småstäder och löser sina fall med hjälp av intuition och människokännedom.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Överkonstapel Studer Bild på bokomslag för Feberkurva Bild på bokomslag för Kinesen
  • Sven Thorén

    Man

    Kriminalkommissarie i Stockholm, och en viktig person i de flesta av Uno Palmströms samhällskritiska deckare. Sven Thorén tycker – sitt yrke till trots – illa om att snoka i människors privatliv. Hans eget är inte så lyckligt: han och hustrun Anita försöker förgäves få barn, och deras misslyckande leder till att hon begår självmord. Han sörjer, och tröstar sig med fisketurer till Norrland.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Maratonmannen Bild på bokomslag för Bara till graven Bild på bokomslag för Där kanonen blommar : en kriminell roman Bild på bokomslag för Hundarna yla för lik Bild på bokomslag för Mördare! Mördare!
  • Barbe (Barbro) Belling

    Kvinna

    Sveriges första kvinnliga privatdetektiv är en ung yrhätta som löser fall i två deckare från 1918 respektive 1919 av Malin Ödmann. Barbro ”Barbe” Belling öppnar en egen detektivbyrå i Stockholm, vilket fästmannen Bertil Dahlfält inte uppskattar. Hon är rapp i tanke och tunga, väl fnittrig och skälmsk ibland, men det finns en för sin tid rätt tydlig feministisk udd i hennes jag-berättande.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Dörjevångagåtan : privatdetektiven Barbro Bellings äventyr