Exempel på litterära figurer
-
Gunnar Bergman
Man
Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.
-
Yashim Togalu
Man
Han är lång, välbyggd, mellan 30 och 40 år gammal, med lockigt svart hår och vacker mustasch. Dessutom är han eunuck, och utreder på uppdrag av sultanen – som han troget tjänar – mord och andra brott i 1800-talets Istanbul. Yashim Togalu är inte ointresserad av kvinnor, enligt författaren Jason Goodwin, men förståeligt nog ägnar han sig hellre åt matlagning, franska romaner och mysterier.
-
Auguste Dupin
Man
En av alla tiders mest kända litterära figurer, och förebild för en lång rad fiktiva problemlösare – bl.a. Sherlock Holmes. Detta trots att chevalier Auguste Dupin medverkar i bara tre noveller av Edgar Allan Poe. Han är ung, av god familj, men har det knapert ekonomiskt. På dagtid stänger han sig inne i sitt hem, röker och läser, nattetid vandrar han ofta på gatorna i hemstaden i Paris.
-
Garret Quirke
Man
Medelålders patolog i Dublin på 1950-talet, som då vi möter honom f.f.g. har alkoholproblem, men därefter nyktrar till. Han är medelålders, lång och har stort kvinnotycke, enligt författaren Benjamin Black (pseudonym för John Banville). Garret Quirke, som motvilligt löser mordgåtor, är änkling och hans dotter har uppfostrats av hustruns syster, gift med Quirkes fosterbror, som deras egen.