Exempel på litterära figurer
-
Gustav Morell
Man
Polisman, sedermera länsman, i Örnsköldsvik fr.o.m. slutet av 1800-talet. Han är huvudperson i tre kriminalromaner av Bo R. Holmberg, och son till länsman Harald Morell i Anundsjö, som Holmberg också skrivit böcker om. Gustav Morell är en ung, ambitiös polis, som älskar hustrun Linnea och deras barn djupt. Hans son Erik tar senare över huvudrollen i ytterligare några deckare av Holmberg.
Förekommer i:
-
Andy (Andrew) Dalziel
Man
Andy (Andrew) Dalziel (uttalas di-ell) är bufflig, vulgär och högljudd, men samtidigt både empatisk och lättrörd, vilket han gör allt för att dölja. Han är kriminalare i Yorkshire, och en skicklig, effektiv yrkesman. Tillsammans med kollegan Peter Pascoe löser han en svit komplicerade brottsfall i en rad historier av Reginald Hill – detta trots att hans hälsa under senare år varit vacklande.
-
Cal Weaver
Man
Hur många problem man än har så låter författaren Linwood Barclay sin privatdetektiv och f.d. polisman Cal Weaver ha det ännu värre. Hans son Scott dör i ett förmodat självmord, och när han försöker få redan på vad som hänt blir han misstänkt för ett flickmord. Senare skjuts hans hustru Donna ihjäl. Han är medelålders, sliten och deprimerad, men trots alla motgångar en effektiv utredare.
Förekommer i:
-
Leo Carring
Man
Juristen och privatdetektiven Leo Carring från Stockholm anses vara den i särklass mest osympatiska problemlösaren i den svenska kriminallitteraturen. Han är konservativ, snobbig, egenkär och arrogant; en ”övermänniska” som rycker på axlarna åt normal rättspraxis. Om hans privatliv är föga känt, men han är tämligen förmögen och har en bred allmänbildning, försäkrar hans skapare S.A. Duse.
Förekommer i:
