Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Gunnar Barbarotti

    Man

    Hans pappa är italienare, mamman svensk – och en av de få saker de lyckades enas om var sonens namn. Gunnar Barbarotti är kriminalare i den fiktiva svenska staden Kymlinge. Han är en eftertänksam herre med vardagligt utseende som har otur med sina förhållanden: första hustrun överger honom, den andra avlider i böckerna av Håkan Nesser. I ensamhet för Barbarotti långa inre samtal med Gud.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Människa utan hund Bild på bokomslag för En helt annan historia Bild på bokomslag för Berättelse om herr Roos Bild på bokomslag för De ensamma Bild på bokomslag för Styckerskan från Lilla Burma
  • Milo Sturgis

    Man

    Sturgis är en storvuxen, något fetlagd polisdetektiv i Los Angeles. Dessutom är han öppet homosexuell – vilket ger honom en del problem – och sambo med läkaren och ortodoxe juden Richard ”Rick” Silverman. Sturgis har en M.A.-examen i litteratur, är fruktälskare samt biperson i Jonathan Kellermans böcker om psykologen Alex Delaware. Han har dock den egentliga huvudrollen i några av dem.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Monstret Bild på bokomslag för Doktor Död Bild på bokomslag för Blodsband Bild på bokomslag för Mordboken Bild på bokomslag för - den starkes rätt
  • Nils Forsberg

    Man

    Sliten och deprimerad medelålders utredare hos Malmökriminalen, som degraderas till hittegodsavdelningen p.g.a. sin alkoholism och en kort fängelsevistelse för olaga hot. Han nyktrar dock till, återvänder till kriminalen och blir chef för EOU (Enheten för Extra Ordinära Utredningar). Han är katolik, bor ensam i Kirseberg, tar morgonpromenader och löser fall i Kristian Lundbergs romaner.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Eldätaren Bild på bokomslag för Grindväktaren Bild på bokomslag för Malmömannen Bild på bokomslag för Grymhetens stad Bild på bokomslag för De som skall dö : en berättelse om brott
  • Gunnar Bergman

    Man

    Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Annars dör man : roman om en brottsling Bild på bokomslag för Gammal ost : detektivromantiserad berättelse som sönderfaller i tre tragiska delar Bild på bokomslag för Hemsökelsen Bild på bokomslag för Säg PIP! : detektiv roman i Ess-dur