Exempel på litterära figurer
-
Gunnar Bergman
Man
Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.
Förekommer i:
-
Beate Stein
Kvinna
Ung kriminalkommissarie i Dortmund, blond och grönögd och tillräckligt tuff – med råge – för att klara sig på en mansdominerad och ofta manschauvinistisk arbetsplats. Beate Stein är en heterosexuell feminist som föredrar att sätta dit män framför kvinnor, men hon fuskar absolut inte i jobbet. Genom böckerna av Sabine Deitmer har hon blivit något av en galjonsfigur för s.k. Frauen-Krimis.
Förekommer i:
-
Jean-Baptiste Adamsberg
Man
Kommissarie vid polisen i Paris. Han är småväxt och mörklagd, med oregelbundna ansiktsdrag, väl stor krokig näsa och ett snett leende. Han är singel, men har två söner från tidigare förhållanden. Han arbetar mycket på intuition och löser gåtfulla fall med oortodoxa metoder i en svit kriminalromaner av Fred Vargas, pseudonym för den kvinnliga franska författaren Frédérique Audoin-Rouzeau.
Förekommer i:
-
Egon Hjort
Man
Envis, egensinnig och tjurig ungkarl i Falsterbo, en 80-plussare som enligt sig själv ser ut som en 70-åring. Han är en hängiven golfare och har ett komplicerat förhållande till sin paranta granne Elisabeth Ljung, 80. Tillsammans med vännen Ragnar lägger Egon Hjort till polisens förtvivlan ideligen näsan i blöt när ett mord sker i Falsterbo i böckerna av Christina Olséni & Micke Hansen.
Förekommer i:
