Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

• Evald Larsson

  Man

  Han torde vara Sveriges mest älskade poliskonstapel, den klumpige men förvisso charmfulle Evald Larsson, som gör det mesta på tok men ändå är en av Sveriges skickligaste pistolskyttar. Författaren Gösta Unefäldt låter honom till slut omhändertas av kompetenta lilla kollegan Anita Löfstedt, de gifter sig och får en son. Han är lika lat som förr, men blir smalare… och en rar toffelhjälte.

  Läs mer

  Förekommer i:

  

• Paul Kennet

  Man

  Flitig piprökare, fil.dr. samt läroverksadjunkt som i tio pusseldeckare av H.-K. Rönblom medverkar till att mord blir uppklarade på olika håll i Sverige. Paul Kennet är en tämligen intetsägande herre med ofta okammad blond pannlugg och sägs se ut som ”en ursäkt på stående fot”. Han får hjälp i sina undersökningar av systern Susanne Mattsman, senare av hustrun, modejournalisten Lena Åtvid.

  Läs mer

  Förekommer i:

  

• Joe (Joseph) O'Loughlin

  Man

  Han har haft en framgångsrik karriär som psykolog. Men Joseph ”Joe” O’Loughlin har skäl att vara deprimerad: han har separerat från hustrun Julianne, som senare avlider, och han har drabbats av Parkinsons sjukdom. Han är inte vacker heller: lång men med päronformad näsa, vattniga bruna ögon och blek hy. Dessutom blir han involverad i flera svåra brottsfall i romaner av Michael Robotham.

  Läs mer

  Förekommer i:

  

• Gunnar Bergman

  Man

  Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.

  Läs mer

  Förekommer i: