Exempel på litterära figurer
-
Gunnar Bergman
Man
Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.
-
Aurelio Zen
Man
Kriminalkommissarie Zen är en ensamvarg med bas i Rom, men som löser fall runt om i Italien. Han kan förefalla klumpig, men hans envishet och nonchalanta attityd vad det gäller polisbyråkratiska regler gör honom framgångsrik – och illa sedd hos cheferna. Han skapades av engelsmannen Michael Dibdin, tänkt för en enda bok, men blev så populär hos läsarna att han återkom i ytterligare tio.
-
Ingrid Carlberg
Kvinna
Hon ser alldaglig ut, är lätt överviktig, bryr sig inte så mycket om vare sig klädsel eller utseende och känner sig ofta osäker. Till yrket är Ingrid Carlberg fängelsepräst, gifter sig med sin chef Anders och får en dotter som kallas Lillan. Hon är bosatt på Södermalm i Stockholm, är mellan 35 och 40 år gammal samt huvudperson i fyra psykologiska kriminalromaner av Helena von Zweigbergk.
-
Roy Grace
Man
Kriminalkommissarie i Brighton, 40-plussare som när han inte löser mord i en rad böcker av Peter James söker efter hustrun Sandy. Hon försvann spårlöst på hans 30-årsdag, och när han så småningom lyckas spåra henne upptäcker han att han har en son, Bruno. Roy Grace har blont, kort hår, en någon skev näsa och kör en Aston Martin. Så småningom får han en ny partner, Cloe, och ännu ett barn.