Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Fredrik Broman

    Man

    Efter flera års anställning i Stockholm får Fredrik Broman, drygt 40 år gammal, en tjänst vid kriminalpolisen i Visby, och flyttar till Gotland med hustrun Ninni och sönerna Joakim och Simon. Han får lösa flera mordfall, blir svårt skadad i tjänsten, har problem i äktenskapet och blir osäker på både sin livssituation och sin hälsa. Vilket Håkan Östlundh skildrat i en svit polisromaner.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Släke Bild på bokomslag för Dykaren Bild på bokomslag för Terror Bild på bokomslag för Blot Bild på bokomslag för Inkräktaren
  • Maria Wern

    Kvinna

    Kriminalinspektör, först verksam i fiktiva Kronköping, där hon inte enbart utreder brott utan även försöker få familjelivet, med barn och en sällsynt odräglig äkta man, att gå ihop med en betungande arbetssituation. Senare får hon ett vikariat i Visby, och stannar så småningom på Gotland. Författaren Anna Jansson har även skrivit ungdomsdeckare med Werns son Emil i huvudrollen.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Stum sitter guden Bild på bokomslag för Alla de stillsamma döda Bild på bokomslag för Må döden sova Bild på bokomslag för Silverkronan Bild på bokomslag för Drömmar ur snö +21 st
  • Konrad Sejer

    Man

    I motsats till många andra kriminallitterära mordutredare är kommissarie Konrad Sejer vid Oslo-polisen en lugn och eftertänksam personlighet utan magproblem. Hans närmaste umgänge är dottern samt hans hundar – den första heter Kollberg. Sejer är en effektiv mordutredare som löser fall i lovordade romaner av norska Karin Fossum som vunnit internationell uppmärksamhet.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Älskade Poona Bild på bokomslag för Svarta sekunder Bild på bokomslag för Evas öga Bild på bokomslag för Mordet på Harriet Krohn Bild på bokomslag för Se dig inte om! +10 st
  • Gunnar Bergman

    Man

    Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Annars dör man : roman om en brottsling Bild på bokomslag för Gammal ost : detektivromantiserad berättelse som sönderfaller i tre tragiska delar Bild på bokomslag för Hemsökelsen Bild på bokomslag för Säg PIP! : detektiv roman i Ess-dur