Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Erlendur Sveinsson

    Man

    Kommissarie i Reykjavík, och huvudperson i en rad polisromaner av Arnaldur Indriðason. Erlendur – efternamnet Sveinsson nämns enligt isländsk sed sällan – är en skicklig och empatisk polis, men sliten och ibland ångestfylld. En orsak är att han lämnade sin familj då barnen var små, varför minns han inte själv. Ex-frun hatar honom ännu för detta, och både sonen och dottern blev missbrukare.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Glasbruket Bild på bokomslag för Kvinna i grönt Bild på bokomslag för Änglarösten Bild på bokomslag för Mannen i sjön Bild på bokomslag för Vinterstaden +7 st
  • Robin Ellacott

    Kvinna

    En långbent blondin med långt hår och blågråa ögon, först sekreterare sedan medhjälpare till privatdetektiven Cormoran Strike i London. Hon har ett likaledes långt men ambivalent förhållande med blivande maken Matthew Cunliffe, som vill att hon byter yrke. Robin Ellacott hyser mer än enbart vänskapliga känslor for Strike, avslöjar författaren Robert Galbraith (pseudonym för J.K. Rowling).

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Gökens rop Bild på bokomslag för Silkesmasken Bild på bokomslag för Karriär i ondska
  • Pernilla Bitén

    Kvinna

    Ofta – till hennes stora irritation – kallas hon ”Sverige vackraste polis”. Hon är lång, med mörkbrunt hår, fräknar, glittrande ögon och ett brett leende, enligt författaren Gösta Unefäldt. Pernilla Bitén är en duktig polis, som avancerar från kriminalassistent till kriminalchef i Strömstad. Hon gifter sig med kollegan Bo Kronborg, och de får tillsammans dottern Emma – samt två bostäder.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Dödligt handikapp Bild på bokomslag för Högt spel Bild på bokomslag för Hämnden är min, säger ... Bild på bokomslag för Den röda nyckeln Bild på bokomslag för ... dömes för mord … (Brottsbalken 3 kap. 1§)
  • Gunnar Bergman

    Man

    Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Annars dör man : roman om en brottsling Bild på bokomslag för Gammal ost : detektivromantiserad berättelse som sönderfaller i tre tragiska delar Bild på bokomslag för Hemsökelsen Bild på bokomslag för Säg PIP! : detektiv roman i Ess-dur