Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • IngaLisa Östergren

    Kvinna

    En småväxt, mörk jurist som är synnerligen effektiv, auktoritär och kompromisslös. Hon är gift med den stillsamme konstnären Torkel, och makarna har adopterat två barn från Korea respektive Östafrika. IngaLisa Östergren är huvudperson i nio romaner av Staffan Westerlund, i vilka hon med hjälp av en krets trogna medarbetare kämpar mot mäktiga ekonomiska intressen och våldsbenägna torpeder.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Rörligt mål Bild på bokomslag för Att bara försvinna Bild på bokomslag för Baktändning Bild på bokomslag för Institutet Bild på bokomslag för Ljusa sjöar
  • Cato Isaksen

    Man

    Kriminalkommissarie i Oslo, skicklig i jobbet men misslyckad i privatlivet som han rör till på ett oförsvarligt sätt. Unni Lindells böcker om honom är inte bara kriminalromaner, utan också skildringar av Isaksens svårigheter att anpassa sig till en mansroll som passar honom illa – och att kombinera yrkesarbetet med privatlivet. Det ger böckerna om honom en extra och ovanlig dimension.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Ormbäraren Bild på bokomslag för Drömfångaren Bild på bokomslag för Sorgmantel Bild på bokomslag för Nattsystern Bild på bokomslag för Orkestergraven +7 st
  • Barbara Havers

    Kvinna

    I motsats till många kvinnliga poliser i kriminallitteraturen är Havers inte vacker. Enligt hennes skapare Elizabeth George är hon tvärtom tämligen ful, och missköter sitt utseende. Hon är dessutom svår att samarbeta med: lynnig, egensinnig och med hetsigt temperament. Ändå fungerar hon väl i kombination med sin raka motsats, den väluppfostrade och prydlige kommissarien Thomas Lynley.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Minnets labyrint Bild på bokomslag för Fullständiga bevis Bild på bokomslag för För hennes eget bästa Bild på bokomslag för En högst passande hämnd Bild på bokomslag för Pappas lilla flicka +17 st
  • Flavia de Luce

    Kvinna

    På 1950-talet var den moderlösa Flavia de Luce inte särskilt uppskattad av fadern och systrarna. Hon var visserligen en ganska vanlig och vardaglig 11-12–åring (med tandställning), men mogen för sin ålder, dessutom envis, egensinnig och smart samt sysslade med illaluktande kemiska experiment. Dessutom löste hon, till polisens förtrytelse, mord i de böcker som Alan Bradley skrivit om henne.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Den bittra pajens sötma Bild på bokomslag för Mord är ingen barnlek