Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Sean King

    Man

    Privatdetektiv som liksom sin kollega Michelle Maxwell fått sparken från Secret Service sedan han misslyckats som livvakt. Han är en medelålders man, med mörkt grånande hår, lång och snygg, förklarar David Baldacci. Sean King har ett löst förhållande med ex-kollegan Joan Dillinger, men han känner sig allt mer dragen till jobbpartnern Maxwell trots att de på många sätt är varandras motsats.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Den gemensamma nämnaren Bild på bokomslag för Rollspel Bild på bokomslag för Geniet Bild på bokomslag för Dubbelspel
  • Helena Mobacke

    Kvinna

    När läsarna får träffa henne i Johannas Mos debutdeckare är Helena Mobacke 44 år och skall börja som utredningsledare hos polisen i Söderort. Hon har varit sjukskriven ett år sedan hennes son Anton dödades som en vedergällning mot henne, något som också spräckte hennes äktenskap med Stefan. Hon har mörkbrunt hår, blå ögon och ser trevlig ut – och inleder ett förhållande med Sören Kauka.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Döden tänkte jag mig så Bild på bokomslag för Vänd om och var stilla Bild på bokomslag för Allting trasigt ska bli helt Bild på bokomslag för Jag var tvungen att gå [e-bok]
  • Tommy Westfelt

    Man

    När läsaren möter honom f.f.g. i Christer Nygrens debutdeckare är Tommy Westfelt kriminalreporter på en Norrlandstidning. Han dricker för mycket, slarvar med ekonomin och är ungkarl – han misslyckas grovt med sina förhållanden med kvinnor, däribland Katrin Karlsson som återkommer i flera böcker. Han har dock god kontakt med kriminalaren Arne Olander, och de arbetar ofta med samma fall.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Blue tango Bild på bokomslag för Flashback Bild på bokomslag för Deadline Bild på bokomslag för Exit Bild på bokomslag för Liten tid vi leva här
  • Gunnar Bergman

    Man

    Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Annars dör man : roman om en brottsling Bild på bokomslag för Gammal ost : detektivromantiserad berättelse som sönderfaller i tre tragiska delar Bild på bokomslag för Hemsökelsen Bild på bokomslag för Säg PIP! : detektiv roman i Ess-dur