Exempel på litterära figurer
-
Gunnar Bergman
Man
Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.
-
Robert Krüger
Man
Efter att ha arbetat för Läkare utan gränser i Somalia får han anställning som akutläkare i Göteborg. Där dras han genom yrket mer eller mindre oförskyllt in i ett antal mordfall, som Peter Gissy skildrat i några romaner. Robert ”Robban” Krüger är lång och mörk, ser trevlig ut och är sambo med radioreportern Jonna i ett inte helt gnisselfritt förhållande. De har gemensamt dottern Hilda.
-
Dan Reles
Man
En tonårig ungdomsligist från New York, som lämnar sitt gäng och sin kriminelle far och flyr till Austin, Texas. Där blir han så småningom – berättar författaren Michael Simon – den enda juden och nordstataren i poliskåren. Han gifter sig med ex-kollegan Joey Velezs vackra änka Rachel och får en son, Josh. Ensamvargen Dan Reles löser brutala mordfall och bekämpar organiserad brottslighet.
-
Leo Carring
Man
Juristen och privatdetektiven Leo Carring från Stockholm anses vara den i särklass mest osympatiska problemlösaren i den svenska kriminallitteraturen. Han är konservativ, snobbig, egenkär och arrogant; en ”övermänniska” som rycker på axlarna åt normal rättspraxis. Om hans privatliv är föga känt, men han är tämligen förmögen och har en bred allmänbildning, försäkrar hans skapare S.A. Duse.