Exempel på litterära figurer
-
Thomas Carnacki
Man
Engelsk privatdetektiv som har vissa likheter med Sherlock Holmes. Thomas Carnacki (förnamnet nämns sällan) jagar dock inte enbart vanliga brottslingar, utan även gengångare och andra övernaturliga varelser. Om sina fall berättar han för några vänner medan han ivrigt röker på sin pipa. William Hope Hodgson skrev bara nio noveller om Carnacki, men det räckte för att göra figuren klassisk.
Förekommer i:
-
Barbe (Barbro) Belling
Kvinna
Sveriges första kvinnliga privatdetektiv är en ung yrhätta som löser fall i två deckare från 1918 respektive 1919 av Malin Ödmann. Barbro ”Barbe” Belling öppnar en egen detektivbyrå i Stockholm, vilket fästmannen Bertil Dahlfält inte uppskattar. Hon är rapp i tanke och tunga, väl fnittrig och skälmsk ibland, men det finns en för sin tid rätt tydlig feministisk udd i hennes jag-berättande.
Förekommer i:
-
Rebecca Normén
Kvinna
Den välutbildade Rebecca Normén jobbar i en trilogi romaner av Anders de la Motte för bl.a. säkerhetspolisens personskydd, men också med att hjälpa sin lillebror Henrik Pettersson som hamnat i stora svårigheter och jagas av bl.a. polisen. Hon är runt 35 år och är attraktiv med mörka ögon, markerade kindben och liten näsa. Sitt privatliv är hon mycket mån om, och undviker fasta partners.
Förekommer i:
-
Lennart (Biskopen) Brask
Man
Han kallas ”Biskopen”, både p.g.a. sitt efternamn och det faktum att han inte har några förhållanden med kvinnor. Han är en kort och tämligen rundlagd herre i övre medelåldern, chef för en hemlig svensk underrättelsetjänst i en svit romaner av Sven Westerberg. Lennart Brask bor i Stockholm, bär glasögon, är noggrann med klädseln (men ingen snobb), och är en herre som inte litar på någon.
Förekommer i:
