Exempel på litterära figurer
-
Kjell Myrman
Man
Kriminalkommissarie vid Stockholmspolisen, som senare får en FN-tjänst och slutligen hamnar hos Interpol. Han är mager, gråögd och rödhårig, röker och dricker mer än han borde och bli allt för lätt amoröst intresserad av kvinnor – inklusive mordmisstänkta sådana. Kjell Myrman är huvudperson i en rad pusselbetonade polisromaner och thrillers av Vic Suneson (pseudonym för Sune Lundqvist).
-
Berit Hård
Kvinna
Hon är något av en antihjältinna, lanserad i en trilogi av Unni Drougge. Där presenteras den dekadenta Berit Hård som en överviktig skandaljournalist, glad i att röka, äta skräpmat, dricka sprit, svära samt ha sex: hon har gärna one night stands – helst med yngre män. Hon är dock även en uppfriskande vass kritiker av pompösa karlar och ger blanka den i sådant som trendigt mode och stil.
-
Göran Sandahl
Man
Egenkär och lönnfet journalist med vissa spritproblem, vars burdusa sätt och vana att skapa rubriker med hjälp fejkade fakta gör att han sällan blir långvarig på en arbetsplats. Han har dessutom blivit (ö)känd som Gör’an Skandal. Han är unik genom att han avlider två gånger i böckerna om honom. Göran Sandahl är huvudperson i en svit romaner av Jan-Olof Ekholm, och biperson i några andra.
-
Max Wolfe
Man
Kriminalare i London, och enligt författaren Tony Parsons en mycket vanlig man med ett mycket vanligt utseende. Dock är han en envis och skicklig polis med ett hårt yttre och ett mjukt inre. Han är runt 30 år gammal, hans familj i våningen i Smithfield består av hans lilla dotter och en hund. Han har sömnproblem och är fortfarande förälskad i sin ex-hustru. Och så är han en duktig boxare…