Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Bjørn Beltø

    Man

    Norsk arkeolog, som löser mysterier med religiös anknytning i en svit av Tom Egelands romaner. Bjørn Beltø är drygt 30 år gammal och albino, vilket bl.a. gör att han har dålig syn samt blek hy. Han är singel och har svårt att få förhållanden att fungera, trots att han intresserar vissa kvinnor. Periodvis lider han av ångest, och sitter då helst hemma och lyssnar på klassisk musik.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Cirkelns ände
  • Gustav Jörgensson

    Man

    Den nästan två meter långe, gänglige och – enligt stadens damer – stilige polischefen i Strömstad är huvudperson i en rad av Gösta Unefäldts polisromaner med pusselinslag. Han är en duktig polis, agerar ibland något självvådligt, men är omtyckt av sitt manskap och respekterad av sina överordnade. Gustav Jörgensson är gift med skolpsykologen Cilla, och tillsammans har de dottern Monica.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Hämnden är min, säger ... Bild på bokomslag för ... dömes för mord … (Brottsbalken 3 kap. 1§)
  • Kathy Mallory

    Kvinna

    Kathleen ”Kathy” Mallory är lång, blond, grönögd och vacker. Dessutom är hon – enligt sin skapare Carol O’Connell – en sociopat som kan vara både känslokall och hänsynslös. Efter att som sexåring ha bevittnat mordet på sin mor var Kathy Mallory ett gatubarn tills hon adopterades av en poliskommissarie. Uppmuntrad av honom blev hon polisdetektiv. Hon saknar inte beundrare, men lever ensam.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Dödens sköna konst Bild på bokomslag för Mannen som ljög Bild på bokomslag för Ängel av sten Bild på bokomslag för Blues för Louisa
  • Barbe (Barbro) Belling

    Kvinna

    Sveriges första kvinnliga privatdetektiv är en ung yrhätta som löser fall i två deckare från 1918 respektive 1919 av Malin Ödmann. Barbro ”Barbe” Belling öppnar en egen detektivbyrå i Stockholm, vilket fästmannen Bertil Dahlfält inte uppskattar. Hon är rapp i tanke och tunga, väl fnittrig och skälmsk ibland, men det finns en för sin tid rätt tydlig feministisk udd i hennes jag-berättande.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Dörjevångagåtan : privatdetektiven Barbro Bellings äventyr