Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Sebastian Bergman

    Man

    Han var en omtyckt person, respekterad som rättspsykolog och ansedd som Sveriges främsta expert på gärningsmannaprofiler – tills han förlorade hustru och dotter i en naturkatastrof. Då slutade han jobba, blev sexmissbrukare och allmänt otillgänglig. Motvilligt har dock Sebastian Bergman tinat upp och låtit sig lockas tillbaka till sitt yrke i böckerna av Hans Rosenfeldt och Michael Hjorth.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Det fördolda Bild på bokomslag för Lärjungen Bild på bokomslag för Fjällgraven Bild på bokomslag för Den stumma flickan Bild på bokomslag för De underkända
  • Michael Stanic

    Man

    Kriminalare i Malmö, senare säkerhetsansvarig på ett diamantföretag, som liksom sin skapare Tony Manieri har italienska rötter. Michael Stanic, några och 30 år gammal, är en ovanligt tuff svensk polis: bufflig och med kort stubin. Han har markerade ögonbryn och mörk skäggstubb, är inte särskilt lång eller bred, men vältränad. Hans närmaste är systern Isabella och hennes lille son Niklas.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Under huden Bild på bokomslag för De onödiga Bild på bokomslag för Över gränsen Bild på bokomslag för Blodsdiamanten
  • Maisie Dobbs

    Kvinna

    Ung, modig och intelligent privatdetektiv som började arbeta som tjänsteflicka då hon var bara 13 år gammal. Maisie Dobbs hade en välvillig kvinnlig arbetsgivare, och fick studera till sjuksköterska och psykolog. Hon förälskade sig i en läkare som dödades i första världskriget, och 1929 startade hon en egen detektivbyrå. Jacqueline Winspear har skrivit fler än ett dussin böcker om henne.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Maisie Dobbs Bild på bokomslag för Med lätta bevis Bild på bokomslag för Lögnen
  • Barbe (Barbro) Belling

    Kvinna

    Sveriges första kvinnliga privatdetektiv är en ung yrhätta som löser fall i två deckare från 1918 respektive 1919 av Malin Ödmann. Barbro ”Barbe” Belling öppnar en egen detektivbyrå i Stockholm, vilket fästmannen Bertil Dahlfält inte uppskattar. Hon är rapp i tanke och tunga, väl fnittrig och skälmsk ibland, men det finns en för sin tid rätt tydlig feministisk udd i hennes jag-berättande.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Dörjevångagåtan : privatdetektiven Barbro Bellings äventyr