Exempel på litterära figurer
-
O.P. Nilsson
Man
Vad han heter i förnamn är oklart: Nilsson döps, liksom hans hustru, om i böckerna av Vic Suneson (pseudonym för Sune Lundqvist). Vanligaste varianten är dock Olaus Petrus. Han är överkonstapel, senare kommissarie, en lång, medelålders, barnlös man med grått i håret, buskiga ögonbryn samt gulaktiga ögon och tänder. I de tidiga böckerna arbetar O.P. Nilsson i par med kollegan Kjell Myrman.
-
Andy (Andrew) Dalziel
Man
Andy (Andrew) Dalziel (uttalas di-ell) är bufflig, vulgär och högljudd, men samtidigt både empatisk och lättrörd, vilket han gör allt för att dölja. Han är kriminalare i Yorkshire, och en skicklig, effektiv yrkesman. Tillsammans med kollegan Peter Pascoe löser han en svit komplicerade brottsfall i en rad historier av Reginald Hill – detta trots att hans hälsa under senare år varit vacklande.
-
Kjell Myrman
Man
Kriminalkommissarie vid Stockholmspolisen, som senare får en FN-tjänst och slutligen hamnar hos Interpol. Han är mager, gråögd och rödhårig, röker och dricker mer än han borde och bli allt för lätt amoröst intresserad av kvinnor – inklusive mordmisstänkta sådana. Kjell Myrman är huvudperson i en rad pusselbetonade polisromaner och thrillers av Vic Suneson (pseudonym för Sune Lundqvist).
-
Arsène Lupin
Man
Egentligen lär han heta Raoul d’Andrèsy, men det är som Lupin har blivit känd, först som gentlemannaförbrytare, senare som amatördetektiv, i böcker av fransmannen Maurice Leblanc. Som infernaliskt slug tjuv är han en klassiker i kriminallitteraturen, som drar t.o.m. Sherlock Holmes (alias Herlock Sholmes) vid näsan. Efter Leblancs död har andra författare skrivit flera böcker om Lupin.