Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

• Kjell Myrman

  Man

  Kriminalkommissarie vid Stockholmspolisen, som senare får en FN-tjänst och slutligen hamnar hos Interpol. Han är mager, gråögd och rödhårig, röker och dricker mer än han borde och bli allt för lätt amoröst intresserad av kvinnor – inklusive mordmisstänkta sådana. Kjell Myrman är huvudperson i en rad pusselbetonade polisromaner och thrillers av Vic Suneson (pseudonym för Sune Lundqvist).

  Läs mer

  Förekommer i:

  

• Eva S:t Clair

  Kvinna

  Blond, parant svensk privatdetektiv med skinn på näsan och adligt påbrå: pappan är en engelsk lord, mamman en svensk Ankarcrona. Eva S:t Clair är singel, men har ett mycket vänskapligt förhållande med kriminalaren Tor Bonde. Dessutom har hon en katt samt ett kontor i Gamla Stan i Stockholm. Hon är huvudperson i en svit tämligen pusseldeckarbaserade romaner och noveller av Helena Sigander.

  Läs mer

  Förekommer i:

  

• John Bright

  Man

  Han är kriminalinspektör i Kentish Town strax utanför London, och får där uppleva allt från ett ruttnande kvinnolik i ett badkar till gängskjutningar. John Bright är småväxt, mörk, klär sig helst i en sliten läderjacka, och ser enligt författaren Maureen O’Brien mer ut som en förbrytare än en polis. Han kan vara rätt stingslig, tycker illa om att resa och har en tålmodig flickvän i Jude.

  Läs mer

  Förekommer i:

  

• Leo Carring

  Man

  Juristen och privatdetektiven Leo Carring från Stockholm anses vara den i särklass mest osympatiska problemlösaren i den svenska kriminallitteraturen. Han är konservativ, snobbig, egenkär och arrogant; en ”övermänniska” som rycker på axlarna åt normal rättspraxis. Om hans privatliv är föga känt, men han är tämligen förmögen och har en bred allmänbildning, försäkrar hans skapare S.A. Duse.

  Läs mer

  Förekommer i: