Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

• Leo Carring

  Man

  Juristen och privatdetektiven Leo Carring från Stockholm anses vara den i särklass mest osympatiska problemlösaren i den svenska kriminallitteraturen. Han är konservativ, snobbig, egenkär och arrogant; en ”övermänniska” som rycker på axlarna åt normal rättspraxis. Om hans privatliv är föga känt, men han är tämligen förmögen och har en bred allmänbildning, försäkrar hans skapare S.A. Duse.

  Läs mer

  Förekommer i:

  

• Elina Wiik

  Kvinna

  Mörk, korthårig och grönögd kriminalare i Västerås med svart bälte i judo och ett rätt hetsigt humör Hon är född 1969, är ensamstående men har i de första böckerna en gift älskare, avslöjar författaren Thomas Kanger. Elina Wiik är noggrann på jobbet, och framgångsrik utredare trots den manschauvinism hon möter i poliskåren. Dock har hon också sympatiska och kloka kolleger, främst John Rosén.

  Läs mer

  Förekommer i:

  

• Asbjørn Krag

  Man

  Norsk polisman, ibland även verksam som privatdetektiv, skapad av Stein Riverton (pseudonym för Sven Elvestad). Asbjørn Krag är verksam i Kristiania/Oslo, men löser fall i olika delar av Norge. Han är atletiskt byggd, med kantigt ansikte, och arbetar lika mycket med huvudet som musklerna. Han är ogift, eller snarare gift med sitt yrke. Hans litterära kollega Knut Gribb är baserad på Krag.

  Läs mer

  Förekommer i:

  +10 st

• Jakob Studer

  Man

  Den kanske mest kända problemlösaren i tyskspråkig kriminallitteratur är överkonstapel Jakob Studer, en ensamstående äldre herre, överviktig, med ett blekt, magert ansikte och en kraftig mustasch. Han skapades av den schweizisk-österrikiske författaren Friedrich Glauser, är i huvudsak verksam på landsbygden och i småstäder och löser sina fall med hjälp av intuition och människokännedom.

  Läs mer

  Förekommer i: