Exempel på litterära figurer
-
Dudley Smith
Man
Polisman i Los Angeles i fyra av James Ellroy romaner. Dudley Smith har irländskt påbrå, han är lång och bredaxlad, och går s.a.s. i brunt: han har brunt, snaggat hår, bruna ögon och klär sig vanligen i en sliten, brun kostym. Få poliser i kriminallitteraturen beskrivs som lika osympatisk: han är en egoistisk, våldsbenägen översittare och, visar det sig, en mördare. Och han trivs med det!
Förekommer i:
-
Archie Goodwin
Man
Rex Stouts väldige privatdetektiv Nero Wolfe lämnar sällan hemmet, istället gör hans sekreterare och allt-i-allo Archie Goodwin fotjobbet – och han är själv ingen dålig detektiv. Han är snygg och artig, tuff vid behov, snabb i repliken, kan memorera förhör ordagrant och är berättare i de flesta böckerna om Wolfe. Utan honom hade hans arbetsgivare aldrig löst sina fall lika elegant.
Förekommer i:
-
Stratham Younger
Man
Enligt författaren Jed Rubenfeld är fiktive Stratham Younger den första ”riktige” psykoanalytikern i USA, verksam i början av 1900-talet och huvudperson i två historiska deckare. Han är en vältränad, tämligen ung krigsveteran, lång med lätt väderbiten hud och ett ansikte som många kvinnor fastnar för. Han löser sina fall tillsammans med den något resignerade polismannen Jimmy Littlemore.
Förekommer i:
-
Jackson Lamb
Man
Misantropisk chef för Slough House, en avdelning för avdankade spioner och agenter i engelska MI5. Jackson Lamb, centralfigur i en romansvit av Mick Herron, är en gammal spion som gått ner sig. Han är lång, har ett ”frånstötande” ansikte, är cynisk och sarkastisk, kedjerökare och har dålig personlig hygien. Det hindrar inte att han och hans avdelning lyckas lösa flera känsliga spionfall.
Förekommer i:
