Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Filip Collin

    Man

    En mycket vältalig, smart och världsvan svensk äventyrare och gentlemannatjuv, som så småningom också visar sig vara en skicklig detektiv. Filip Collin, som ofta kallar sig professor Pelotard, ägnar sig tillsammans med sina kumpaner – fransmannen Lavertisse och engelsmannen Graham – främst åt ekonomisk brottslighet i en rad böcker, skrivna av Frank Heller (pseudonym för Gunnar Serner).

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Herr Collin kontra Napoleon Bild på bokomslag för Herr Collin är ruinerad Bild på bokomslag för Herr Collins affärer i London Bild på bokomslag för Herr Collins affärer med hemlandet Bild på bokomslag för Herr Collins alibi och andra noveller +9 st
  • Gerlof Davidsson

    Man

    Han är en f.d. skutskeppare, mer än 80 år gammal, och i behov av såväl käpp som hörapparat i det dagliga livet. Men minnet och slutledningsförmågan är det inget fel på. Gamle Gerlof – löst baserat på författaren Johan Theorins morfar Ellert Gerlofsson – är huvudperson, om än inte alltid den egentlige problemlösaren, i fyra lovordade deckare i Ölandsmiljö med antydda övernaturliga inslag.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Skumtimmen Bild på bokomslag för Nattfåk Bild på bokomslag för Blodläge Bild på bokomslag för På stort alvar : femton öländska berättelser Bild på bokomslag för Rörgast
  • Fred Hellington

    Man

    Svensk mästerdetektiv, tidigare anställd vid Scotland Yard, som öppnar privat detektivbyrå vid Torsgatan i Stockholm på 1920-talet. Han har inte helt oväntat stora likheter med en viss Sherlock Holmes. Vid sin sida har han sin krönikör, engelsmannen Robinson ”Rob” Wilkins. Det är också under Wilkins namn som böckerna om Fred Hellington är publicerade, men de är skrivna av Harald Johnsson.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Den döda hämnerskan
  • Gunnar Bergman

    Man

    Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Annars dör man : roman om en brottsling Bild på bokomslag för Gammal ost : detektivromantiserad berättelse som sönderfaller i tre tragiska delar Bild på bokomslag för Hemsökelsen Bild på bokomslag för Säg PIP! : detektiv roman i Ess-dur