Exempel på litterära figurer
-
William från Baskerville
Man
Brittiske franciskanermunken William från Baskerville är huvudperson i endast en roman – å andra sidan är det klassikern ”Rosens namn” av Umberto Eco. Inte enbart namnet Baskerville för tankarna till Sherlock Holmes: Williams egen ”Watson”, Adso, beskriver honom som lång, mager, stark, smidig, med böjd näsa och skarpa ögon, runt 50 år gammal. Och som en lysande logiker redan på 1300-talet …
-
Jakob Studer
Man
Den kanske mest kända problemlösaren i tyskspråkig kriminallitteratur är överkonstapel Jakob Studer, en ensamstående äldre herre, överviktig, med ett blekt, magert ansikte och en kraftig mustasch. Han skapades av den schweizisk-österrikiske författaren Friedrich Glauser, är i huvudsak verksam på landsbygden och i småstäder och löser sina fall med hjälp av intuition och människokännedom.
-
Cormoran Strike
Man
Enbent brittisk privatdetektiv och f.d. Afghanistan-veteran med kontor i London. I den första romanen om honom av Robert Galbraith (pseudonym för J.K. Rowling) är han deprimerad med rörigt privatliv och dålig ekonomi. Situationen ändras då han får ett nytt fall och en ny kvinnlig assistent, Robin Ellacott. Han är storvuxen, med hög panna, bred näsa, tjockt krusigt hår och tjocka ögonbryn.
-
Garret Quirke
Man
Medelålders patolog i Dublin på 1950-talet, som då vi möter honom f.f.g. har alkoholproblem, men därefter nyktrar till. Han är medelålders, lång och har stort kvinnotycke, enligt författaren Benjamin Black (pseudonym för John Banville). Garret Quirke, som motvilligt löser mordgåtor, är änkling och hans dotter har uppfostrats av hustruns syster, gift med Quirkes fosterbror, som deras egen.