Exempel på litterära figurer
-
Roland Hassel
Man
Medelålders, tuff och <i>mycket</i> stryktålig polis i Stockholm, sedermera även aktiv i internationell brottsbekämpning i böcker av Olov Svedelid. Det är hårdkokta skildringar om brutal, vanligen organiserad brottslighet, och Roland Hassel råkar ofta illa ut – en gång är han t.o.m. död någon minut. Han är skild från Cilla, men omgift med Virena med vilken han har dottern Elin.
-
Gunnar Bergman
Man
Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.
-
Harriet Vane
Kvinna
29 år gammal ställs deckarförfattaren Harriet Vane inför rätta för att ha giftmördat sin älskare. Hon frias av lord Peter Wimsey, som förälskar sig i henne och sedan i några av Dorothy L. Sayers romaner uppvaktar den självständiga Vane. Hon deltar i hans utredningar, men är ointresserad av ett mer intimt förhållande med honom. Så småningom ger hon dock efter, de gifter sig och får tre söner.
-
Sebastian Bergman
Man
Han var en omtyckt person, respekterad som rättspsykolog och ansedd som Sveriges främsta expert på gärningsmannaprofiler – tills han förlorade hustru och dotter i en naturkatastrof. Då slutade han jobba, blev sexmissbrukare och allmänt otillgänglig. Motvilligt har dock Sebastian Bergman tinat upp och låtit sig lockas tillbaka till sitt yrke i böckerna av Hans Rosenfeldt och Michael Hjorth.