Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Emma Lundgren

    Kvinna

    Redan innan hon fyllt 40 blev hon rektor för Västgöta universitet i Skövde. Hon blir inblandad i ett par mordfall (och själv misstänkt i ett), träffar kommissarie Filip Alexandersson och de inleder ett förhållande som resulterar i bröllop samt tvillingsöner. Emma Lundgen, uppvuxen i en prästfamilj och medlem i Sancta Elins kyrkokör, är huvudperson i en svit böcker av Kristina Appelqvist.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Den svarta löparen Bild på bokomslag för Den som törstar Bild på bokomslag för Liv i överflöd Bild på bokomslag för De blå damerna Bild på bokomslag för Den fjärde pakten
  • Johan Sebastian Homan

    Man

    Han var ung hovpredikant i Stockholm på Gustav III:s tid, blev ofrivilligt indragen i politiska intriger och försökte förgäves hindra mordet på kungen – och blev därför landsförvisad till S:t Barthélemy. Johan Sebastian Homan är huvudperson några romaner av Jan Mårtenson, som meddelat att den unge prästen är farfars farfars far till författarens kände amatördetektiv Johan Kristian Homan.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Häxmästaren : en Homandeckare i 1700-talsmiljö Bild på bokomslag för Ostindiefararen : en historisk Homan-deckare Bild på bokomslag för Guldmakaren : en Homandeckare i 1700-talsmiljö
  • Meyer Meyer

    Man

    Den polskättade juden Max Meyer hade ett kuriöst sinne för humor: han lät döpa sin son till Meyer Meyer. Namnet bidrog till att pojken blev hackkyckling i skolan. Som vuxen blev han helt flintskallig, polisdetektiv, tålmodig samt gift med den moderliga Sarah med vilken han har tre barn. Han tjänstgör i 87:e polisdistriktet i Isola i polisromaner av Ed McBain (pseudonym för Evan Hunter).

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Sokrates bägare Bild på bokomslag för Sista dansen Bild på bokomslag för Fat Ollies bok Bild på bokomslag för Sångfågel Bild på bokomslag för Stora stygga stan
  • Flavia de Luce

    Kvinna

    På 1950-talet var den moderlösa Flavia de Luce inte särskilt uppskattad av fadern och systrarna. Hon var visserligen en ganska vanlig och vardaglig 11-12–åring (med tandställning), men mogen för sin ålder, dessutom envis, egensinnig och smart samt sysslade med illaluktande kemiska experiment. Dessutom löste hon, till polisens förtrytelse, mord i de böcker som Alan Bradley skrivit om henne.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Den bittra pajens sötma Bild på bokomslag för Mord är ingen barnlek