Exempel på litterära figurer
-
Gunnar Bergman
Man
Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.
Förekommer i:
-
Beate Stein
Kvinna
Ung kriminalkommissarie i Dortmund, blond och grönögd och tillräckligt tuff – med råge – för att klara sig på en mansdominerad och ofta manschauvinistisk arbetsplats. Beate Stein är en heterosexuell feminist som föredrar att sätta dit män framför kvinnor, men hon fuskar absolut inte i jobbet. Genom böckerna av Sabine Deitmer har hon blivit något av en galjonsfigur för s.k. Frauen-Krimis.
Förekommer i:
-
Lisa Mattei
Kvinna
Leif G.W. Persson skrev 2005 om den unga kriminalinspektören Lisa Mattei; tio år senare var hon en medelålders operativ chef för Säpo. Hon gjorde snabb karriär, men har dåligt samvete för att hon sällan hinner umgås med familjen, maken Johan och dottern Ella. Hon har en privat förmögenhet, och är något av en finsmakare vad det gäller t.ex. kläder. Men hon är en begåvad och skicklig polis.
Förekommer i:
-
Sam Kovac
Man
Tuff, medelålders polisman i Minneapolis, som ogärna följer regler och order, men ändå är en duktig polis, hävdar författaren Tami Hoag. Särskilt väl lyckas han då han får den yngre, rapptungade Nikki Liska som kollega, och då de tvingas arbeta var för sig känner sig båda missbelåtna. Sam Kovac har två äktenskap bakom sig, och lever så helt för jobbet att han inte ens städar sin lägenhet.
Förekommer i:
