Exempel på litterära figurer
-
Garret Quirke
Man
Medelålders patolog i Dublin på 1950-talet, som då vi möter honom f.f.g. har alkoholproblem, men därefter nyktrar till. Han är medelålders, lång och har stort kvinnotycke, enligt författaren Benjamin Black (pseudonym för John Banville). Garret Quirke, som motvilligt löser mordgåtor, är änkling och hans dotter har uppfostrats av hustruns syster, gift med Quirkes fosterbror, som deras egen.
-
Aurelio Zen
Man
Kriminalkommissarie Zen är en ensamvarg med bas i Rom, men som löser fall runt om i Italien. Han kan förefalla klumpig, men hans envishet och nonchalanta attityd vad det gäller polisbyråkratiska regler gör honom framgångsrik – och illa sedd hos cheferna. Han skapades av engelsmannen Michael Dibdin, tänkt för en enda bok, men blev så populär hos läsarna att han återkom i ytterligare tio.
-
Severin C. Brattenskiöld
Man
Han är en burdus, fräck men initiativrik företagsledare i staden Aroshamn, som med stor entusiasm agerar amatördetektiv och tar sig an förvirrade mordfall i en svit humoristiska pusseldeckare av pseudonymen Aron Olnafors. Någon skönhet är inte den rundmagade Severin C. Brattenskiöld – han har liknats vid en padda – men med mycket tur samt viss logisk tankeverksamhet löser han sina fall.
-
Leo Carring
Man
Juristen och privatdetektiven Leo Carring från Stockholm anses vara den i särklass mest osympatiska problemlösaren i den svenska kriminallitteraturen. Han är konservativ, snobbig, egenkär och arrogant; en ”övermänniska” som rycker på axlarna åt normal rättspraxis. Om hans privatliv är föga känt, men han är tämligen förmögen och har en bred allmänbildning, försäkrar hans skapare S.A. Duse.