Exempel på litterära figurer
-
Gunnar Bergman
Man
Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.
-
Van Veeteren
Man
Trots att han har en framgångsrik karriär som kriminalkommissarie tröttnar han på jobbet, sadlar om och blir antikvariatsbokhandlare. Men han fortsätter spela en viktig roll i Håkans Nessers böcker om polisen i Maardam. Van Veeteren är storvuxen och tung, har basröst, är frånskild och opererad för tarmcancer. Han är förtjust i klassisk musik och mörkt öl, och tuggar gärna på en tandpetare.
-
Rebecka Martinsson
Kvinna
Vacker och välutbildad jurist – först advokat, sedermera åklagare – som har en central roll i samtliga Åsa Larssons deckare. Rebecka Martinsson är i de första böckerna bosatt i Stockholm, men återvänder i jobbet till Kiruna, där hon växte upp, och flyttar senare tillbaka dit. Hon har en hel del trassel i såväl yrkes- som privatlivet, men får stöd av vänner, bl.a. polisen Anna-Maria Mella.
-
Carl Mørk
Man
Polismannen Carl Mørck tappade lusten för sitt yrke sedan två av hans kolleger skjutits – en dog, den andre blev svårt skadad. Men han placerades som chef för Avdelning Q, en s.k. cold case-grupp som arbetar med gamla brott. Med hjälp av sina närmaste medarbetare, sekreteraren Rose Knutsen samt Hafez el-Assad, löser han fall i en rad lovordade kriminalromaner av danske Jussi Adler-Olsen.