Exempel på litterära figurer
-
Gideon Fell
Man
Den väldige dr Fell, utseendemässigt modellerad efter G.K. Chesterton, är en av kriminallitteraturens förnämsta problemlösare vad det gäller låsta rum-mysterier och andra ”omöjliga” brott. Han skriver dessutom en ständigt växande avhandling om engelska dryckesseder från äldsta tider, dricker gärna öl och är gift – fast hustrun nämns endast i enstaka av John Dickson Carrs böcker om honom.
-
Meyer Meyer
Man
Den polskättade juden Max Meyer hade ett kuriöst sinne för humor: han lät döpa sin son till Meyer Meyer. Namnet bidrog till att pojken blev hackkyckling i skolan. Som vuxen blev han helt flintskallig, polisdetektiv, tålmodig samt gift med den moderliga Sarah med vilken han har tre barn. Han tjänstgör i 87:e polisdistriktet i Isola i polisromaner av Ed McBain (pseudonym för Evan Hunter).
-
Leo Carring
Man
Juristen och privatdetektiven Leo Carring från Stockholm anses vara den i särklass mest osympatiska problemlösaren i den svenska kriminallitteraturen. Han är konservativ, snobbig, egenkär och arrogant; en ”övermänniska” som rycker på axlarna åt normal rättspraxis. Om hans privatliv är föga känt, men han är tämligen förmögen och har en bred allmänbildning, försäkrar hans skapare S.A. Duse.
-
Cato Isaksen
Man
Kriminalkommissarie i Oslo, skicklig i jobbet men misslyckad i privatlivet som han rör till på ett oförsvarligt sätt. Unni Lindells böcker om honom är inte bara kriminalromaner, utan också skildringar av Isaksens svårigheter att anpassa sig till en mansroll som passar honom illa – och att kombinera yrkesarbetet med privatlivet. Det ger böckerna om honom en extra och ovanlig dimension.