Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Harry Kvist

    Man

    Han är en udda personlighet och amatördetektiv: en ex-boxare och kåkfarare som arbetar som indrivare, är bisexuell och dricker för mycket. Han är verksam i Stockholm på 1930-talet i en trio romaner av Martin Holmén. Harry ”Kvisten” Kvist är ensamstående, med få vänner (men många ”bekanta”) inte särskilt smart, men kraftigt byggd, och tar allt för gärna till knytnävarna när det blir bråk.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Nere för räkning Bild på bokomslag för Clinch Bild på bokomslag för Slugger
  • Logan McRae

    Man

    Författaren Stuart MacBride målar upp ett mörkt och dystert Aberdeen, där kriminalaren Logan McRae utreder fall som inkluderar mycket våld – bl.a. mot barn. Han har själv en icke helt fläckfri bakgrund, blir ibland skadad i jobbet eller omplacerad sedan han brutit mot olika regler. Han är trött, ofta orakad samt lite sjaskig, men har ändå ett fast, om än skakigt, förhållande med Samantha.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för De dödas ljus Bild på bokomslag för Kall som granit Bild på bokomslag för Den brustna huden Bild på bokomslag för Häxjakten Bild på bokomslag för Slakthuset
  • Ewert Grens

    Man

    Medelålders kriminalkommissarie i Stockholm, alldaglig, med tunt hår och fårat ansikte. Han lider av ett svårt trauma: hustrun Anni fick svåra hjärnskador vid en olycka som han vållade. Nu besöker Ewert Grens henne dagligen på vårdhemmet. Hans enda tröst är Siw Malmkvist, vars låtar han ständigt lyssnar på i romanerna av Anders Roslund – de tidiga skrivna tillsammans med Börge Hellström.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Odjuret Bild på bokomslag för Box 21 Bild på bokomslag för Edward Finnigans upprättelse Bild på bokomslag för Odjuret Bild på bokomslag för Box 21 +14 st
  • Vilhelm Persson

    Man

    Den hypokondriske, knarrige och pensionerade adjunkten – känd för sitt sirliga och korrekta språkbruk – är en ytterst motvillig ”Watson” till sin svåger, det oförbränneliga Statsrådet i Bo Baldersons pusseldeckare. Allt Vilhelm Persson önskar sig är lugn och ro, men Statsrådet använder honom glatt för sina inte alltid korrekta eller ens lagligt genomförda utredningar av gåtfulla mordfall.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Statsrådet och döden