Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Pernilla Bitén

    Kvinna

    Ofta – till hennes stora irritation – kallas hon ”Sverige vackraste polis”. Hon är lång, med mörkbrunt hår, fräknar, glittrande ögon och ett brett leende, enligt författaren Gösta Unefäldt. Pernilla Bitén är en duktig polis, som avancerar från kriminalassistent till kriminalchef i Strömstad. Hon gifter sig med kollegan Bo Kronborg, och de får tillsammans dottern Emma – samt två bostäder.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Dödligt handikapp Bild på bokomslag för Högt spel Bild på bokomslag för Hämnden är min, säger ... Bild på bokomslag för Den röda nyckeln Bild på bokomslag för ... dömes för mord … (Brottsbalken 3 kap. 1§)
  • Magdalena Hansson

    Kvinna

    Efter en uppslitande skilsmässa flyttar journalisten Magdalena Hansson tillsammans med adoptivsonen Nils från Stockholm till Hagfors, där hon fått jobb på Värmlandsbladet som slåss mot en sjunkande upplaga. Hon blir sambo och får barn med ungdomskärleken Petter, och löser dessutom tillsammans med polisvännerna Petra Wilander och Christer Berglund flera mordfall i böcker av Ninni Schulman.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Pojken som slutade gråta Bild på bokomslag för Flickan med snö i håret Bild på bokomslag för Svara om du hör mig Bild på bokomslag för Vår egen lilla hemlighet Bild på bokomslag för Välkommen hem
  • Tupaarnaq Siegstad

    Kvinna

    Inuitkvinna från Grönland, som avtjänat ett långt fängelsestraff i Danmark, dömd för att ha dödat sin far. I Mads Peder Nordbos första bok om henne har en hämndlysten Tupaarnaq Siegstad just återvänt till Grönland, och träffar där journalisten Matthew Cave som hon inleder ett löst förhållande med. Hon är smal, har rakad skalle och bruna ögon med en intensiv blick samt är kraftigt tatuerad.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Flickan utan hud Bild på bokomslag för Mannen från Thule
  • Flavia de Luce

    Kvinna

    På 1950-talet var den moderlösa Flavia de Luce inte särskilt uppskattad av fadern och systrarna. Hon var visserligen en ganska vanlig och vardaglig 11-12–åring (med tandställning), men mogen för sin ålder, dessutom envis, egensinnig och smart samt sysslade med illaluktande kemiska experiment. Dessutom löste hon, till polisens förtrytelse, mord i de böcker som Alan Bradley skrivit om henne.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Den bittra pajens sötma Bild på bokomslag för Mord är ingen barnlek