Exempel på litterära figurer
-
Maria Kallio
Kvinna
Hon var bara 23 år när hon fick sin första tjänst hos polisen, men har arbetat sig upp till chefsställning på kriminalen i finska staden Esbo. Hon har också blivit äldre i Leena Lehtolainens böcker om henne, gift sig med Antii Johannes Sarkela och fått barn. Rödhåriga och vältränade Maria Kallio är en tuff, om det krävs t.o.m. barsk feminist som uppskattar god whisky – i måttliga mängder.
-
Leo Carring
Man
Juristen och privatdetektiven Leo Carring från Stockholm anses vara den i särklass mest osympatiska problemlösaren i den svenska kriminallitteraturen. Han är konservativ, snobbig, egenkär och arrogant; en ”övermänniska” som rycker på axlarna åt normal rättspraxis. Om hans privatliv är föga känt, men han är tämligen förmögen och har en bred allmänbildning, försäkrar hans skapare S.A. Duse.
-
Vera Stanhope
Kvinna
En egensinnig, medelålders, kontroversiell kriminalkommissarie i Northumberland och i en serie polisromaner av Ann Cleeves. Stanhope är en bister ensamvarg och arbetsnarkoman, delvis beroende på att hon som barn utsattes för sexuella övergrepp av en bekant till hennes ensamstående far. Hon bor kvar i barndomshemmet, kör pappans gamla Landrover och löser mordfall på ett högst eget sätt.
-
Klara Andersson
Kvinna
En av få svenska kvinnliga spioner i litteraturen, verksam för CIA och svensk säkerhetstjänst. Privat är Klara Andersson tolk och TV-producent, och har varit bosatt 20 år i Spanien då hon var gift med Manuel, vars barn hon ännu har god kontakt med. Hon är runt 50 år gammal, lång, rundhyllt och attraktiv, och ändrar ofta hårfärg. Och så är hon huvudperson i tre romaner av Maria Gustafsson.