Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Monika Pedersen

    Kvinna

    Det är personalbrist som gör att den unga, ambitiösa ordningspolisen Monika Pedersen tar ett vikariat på våldsroteln i Stockholm. Hon är singel, trivs med jobbet, och får så småningom en fast tjänst. Senare blir hon utarbetad och allvarligt skadad i arbetet, och tillbringar fritiden med att försöka reda ut omständigheterna kring sin mors död. Åsa Nilsonne har skrivit fem romaner om henne.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för I det tysta Bild på bokomslag för Bakom ljuset Bild på bokomslag för Ett liv att dö för Bild på bokomslag för Tunnare än blod : en medicinsk kriminalroman Bild på bokomslag för Kyskhetsbältet
  • Rhea Moser

    Kvinna

    Jurist, född 1960, med judisk mor och dansk far. Rhea Moser har svart hår, mörka ögon, fint mejslade ansiktsdrag och är diskret klädd. Hon är brorsdotterdotter till den gamle advokaten Samuel Rosenbaum, som Leif Silbersky och Olov Svedelid skrivit en rad romaner om. Hon dyker upp som en överraskning i Rosenbaums liv, och finns vid hans sida även sedan hon gift sig med Paolo och fått barn.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Upplösningen Bild på bokomslag för Upplösningen Bild på bokomslag för Bilden av ett mord Bild på bokomslag för Hämnden är aldrig rättvis Bild på bokomslag för Hämnden är aldrig rättvis
  • Tommy Beresford

    Man

    Den rödhårige Thomas ”Tommy” Beresford är en något fantasilös men envis engelsman, som deltog i första världskriget och sårades två gånger. Han gifte sig därefter med barndomsvännen Prudence ”Tuppence” Cowley, och de får två barn samt adopterar ett. Tillsammans löser makarna med gott humör och underhållande dialoger ett antal fall i fyra romaner och en novellsamling av Agatha Christie.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Den hemlighetsfulle motståndaren Bild på bokomslag för Par i brott
  • Gunnar Bergman

    Man

    Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Annars dör man : roman om en brottsling Bild på bokomslag för Gammal ost : detektivromantiserad berättelse som sönderfaller i tre tragiska delar Bild på bokomslag för Hemsökelsen Bild på bokomslag för Säg PIP! : detektiv roman i Ess-dur