Exempel på litterära figurer
-
Barbe (Barbro) Belling
Kvinna
Sveriges första kvinnliga privatdetektiv är en ung yrhätta som löser fall i två deckare från 1918 respektive 1919 av Malin Ödmann. Barbro ”Barbe” Belling öppnar en egen detektivbyrå i Stockholm, vilket fästmannen Bertil Dahlfält inte uppskattar. Hon är rapp i tanke och tunga, väl fnittrig och skälmsk ibland, men det finns en för sin tid rätt tydlig feministisk udd i hennes jag-berättande.
Förekommer i:
-
Bennie Griessel
Man
Han är en medelålders kriminalare i Kapstaden, av medellängd med grånande rufsigt hår, fårat ansikte och slaviskt utseende. Bennie (i originalversionen Benny) Griessel har dock problem. Han super – varför hustrun Anna och deras två barn kastar ut honom, och hon finner en ny partner. Han kämpar envetet mot missbruket, berättar Deon Meyer, och inleder ett förhållande med sångerskan Alexa.
Förekommer i:
-
Evert Bäckström
Man
Han är kriminalpolis, dessutom homofob, sexistisk manschauvinist, mutkolv, egenkär skrytmåns, alkoholmissbrukare och småfifflare som ser ner på de flesta kolleger och medmänniskor. Men Bäckström är också en (minst sagt) okonventionell och – mycket till mångas häpnad – skicklig mordutredare. Han har allt från små biroller till huvudroller i de flesta av Leif G.W. Perssons polisromaner.
Förekommer i:
-
John H. Watson
Man
Sherlock Holmes krönikör och ständige följeslagare i berättelserna av A. Conan Doyle har fått ge namn åt en hel karaktärstyp i kriminallitteraturen: en detektivs högra hand, samtalspartner och beundrande vän kallas för ”Watson-gestalt”. I böcker av andra författare har läkaren Watson löst fall på egen hand. H. i hans namn står (enligt sherlockiansk forskning) för Hamish, skotska för James.
Förekommer i:
