Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Philip Marlowe

    Man

    Med Philip Marlowe skapade Raymond Chandler en prototyp för den hårdkokta amerikanska privatdetektiven. En lång rad andra författare har inspirerats av den ensamme, grubblande problemlösaren. Marlowe är f.d. polisdetektiv, beläst, samhällsengagerad, och rör sig lika obehindrat i överklasskretsar som på bakgator och skumma krogar, inte minst tack vare sina kärva, träffsäkra repliker.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Den stora sömnen Bild på bokomslag för Fönstret Bild på bokomslag för Kvinnan i sjön Bild på bokomslag för Långt farväl Bild på bokomslag för Farväl min älskling
  • Max Wolfe

    Man

    Kriminalare i London, och enligt författaren Tony Parsons en mycket vanlig man med ett mycket vanligt utseende. Dock är han en envis och skicklig polis med ett hårt yttre och ett mjukt inre. Han är runt 30 år gammal, hans familj i våningen i Smithfield består av hans lilla dotter och en hund. Han har sömnproblem och är fortfarande förälskad i sin ex-hustru. Och så är han en duktig boxare…

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Murder bag Bild på bokomslag för Slaktaren i Highgate Bild på bokomslag för Bödlarna i Tyburn
  • Meyer Meyer

    Man

    Den polskättade juden Max Meyer hade ett kuriöst sinne för humor: han lät döpa sin son till Meyer Meyer. Namnet bidrog till att pojken blev hackkyckling i skolan. Som vuxen blev han helt flintskallig, polisdetektiv, tålmodig samt gift med den moderliga Sarah med vilken han har tre barn. Han tjänstgör i 87:e polisdistriktet i Isola i polisromaner av Ed McBain (pseudonym för Evan Hunter).

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Sokrates bägare Bild på bokomslag för Sista dansen Bild på bokomslag för Fat Ollies bok Bild på bokomslag för Sångfågel Bild på bokomslag för Stora stygga stan
  • Barbe (Barbro) Belling

    Kvinna

    Sveriges första kvinnliga privatdetektiv är en ung yrhätta som löser fall i två deckare från 1918 respektive 1919 av Malin Ödmann. Barbro ”Barbe” Belling öppnar en egen detektivbyrå i Stockholm, vilket fästmannen Bertil Dahlfält inte uppskattar. Hon är rapp i tanke och tunga, väl fnittrig och skälmsk ibland, men det finns en för sin tid rätt tydlig feministisk udd i hennes jag-berättande.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Dörjevångagåtan : privatdetektiven Barbro Bellings äventyr