Exempel på litterära figurer
-
Fader Brown
Man
Den förnamnslöse katolske prästen fader Brown är verksam i England. Han har ett runt, intetsägande ansikte och ett paraply som han ständigt tappar; dessutom brukar han bära med sig pappersinslagna paket som han har svårt att hålla ordning på. Men han är även en av de bästa amatördetektiverna i litteraturen, huvudperson i fem klassiska novellsamlingar (men ingen roman) av G.K. Chesterton.
Förekommer i:
-
Gunnar Bergman
Man
Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.
Förekommer i:
-
Bärlach
Man
Trots att han figurerar i endast två (korta) romaner av Friedrich Dürrenmatt är kommissarie Bärlach – något förnamn nämns aldrig – en av litteraturens mest kända polismän. Han är ålderstigen, sliten och ogift, arbetar vid polisen i Bern och har cancer i magen, vilket han vet kommer att leda till hans död inom ett år. Med stor människokännedom och intuition tar han sig an sina utredningar.
Förekommer i:
-
Aurelio Zen
Man
Kriminalkommissarie Zen är en ensamvarg med bas i Rom, men som löser fall runt om i Italien. Han kan förefalla klumpig, men hans envishet och nonchalanta attityd vad det gäller polisbyråkratiska regler gör honom framgångsrik – och illa sedd hos cheferna. Han skapades av engelsmannen Michael Dibdin, tänkt för en enda bok, men blev så populär hos läsarna att han återkom i ytterligare tio.
Förekommer i:
