Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

• Archie Goodwin

  Man

  Rex Stouts väldige privatdetektiv Nero Wolfe lämnar sällan hemmet, istället gör hans sekreterare och allt-i-allo Archie Goodwin fotjobbet – och han är själv ingen dålig detektiv. Han är snygg och artig, tuff vid behov, snabb i repliken, kan memorera förhör ordagrant och är berättare i de flesta böckerna om Wolfe. Utan honom hade hans arbetsgivare aldrig löst sina fall lika elegant.

  Läs mer

  Förekommer i:

  

• Sebastian Bergman

  Man

  Han var en omtyckt person, respekterad som rättspsykolog och ansedd som Sveriges främsta expert på gärningsmannaprofiler – tills han förlorade hustru och dotter i en naturkatastrof. Då slutade han jobba, blev sexmissbrukare och allmänt otillgänglig. Motvilligt har dock Sebastian Bergman tinat upp och låtit sig lockas tillbaka till sitt yrke i böckerna av Hans Rosenfeldt och Michael Hjorth.

  Läs mer

  Förekommer i:

  

• Maurice Wallion

  Man

  Journalist på Dagsnyheterna i Stockholm i början av förra seklet, och – försäkrar hans skapare Jul(ius) Regis – internationellt känd som ”detektivreportern”. Maurice Wallion är lång och slätrakad, har djup röst, grå ögon, bred panna och framskjutande haka. Han har även en enastående förmåga att få såväl tidningens redaktion som polisen att följa hans anvisningar då han utreder ett brott.

  Läs mer

  Förekommer i:

  

• Jackson Brodie

  Man

  Han är en medelålders frånskild privatdetektiv, f.d. soldat och polisman, född i Yorkshire men bosatt i London trots att han aldrig trivts i södra England. Han reser därför gärna norrut, och några av Kate Atkinsons romaner om honom utspelas i Skottland. Jackson Brodies styrka som detektiv ligger inte i logiska resonemang utan i hans empati med de drabbade: brottsoffren och deras anhöriga.

  Läs mer

  Förekommer i: