Exempel på litterära figurer
-
Maria Lindh
Kvinna
Kriminalinspektör Maria Lindh flyttar med maken Jonas – framgångsrik kock – och lilla dottern Emilie Beata från Stockholm till Filipstad. Trots att hon tjänstgör i Örebro och är specialiserad på miljöbrott blir hon upprepade gånger indragen i mordutredningar i hemstaden. Hon är en skicklig utredare, samt blond, lång och slank, med tunna läppar och liten näsa, berättar Birgitta Edlund.
-
Gunnar Bergman
Man
Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.
-
Svea Lundström Duval
Kvinna
Hon är egentligen döpt till Simone Lundström Duval och har i hela livet kämpat mot sin mammas dröm: att dottern skulle bli en vacker exotisk artist. Istället är Svea – som hon själv kallar sig – en vacker jurist, och verksam som åklagare och advokat i en kort svit kriminalromaner av yrkeskollegan Tove Klackenberg. Svea är först verksam i Värmland, senare i bl.a. Jämtland och Härjedalen.
-
Cato Isaksen
Man
Kriminalkommissarie i Oslo, skicklig i jobbet men misslyckad i privatlivet som han rör till på ett oförsvarligt sätt. Unni Lindells böcker om honom är inte bara kriminalromaner, utan också skildringar av Isaksens svårigheter att anpassa sig till en mansroll som passar honom illa – och att kombinera yrkesarbetet med privatlivet. Det ger böckerna om honom en extra och ovanlig dimension.