Exempel på litterära figurer
-
Lennart (Biskopen) Brask
Man
Han kallas ”Biskopen”, både p.g.a. sitt efternamn och det faktum att han inte har några förhållanden med kvinnor. Han är en kort och tämligen rundlagd herre i övre medelåldern, chef för en hemlig svensk underrättelsetjänst i en svit romaner av Sven Westerberg. Lennart Brask bor i Stockholm, bär glasögon, är noggrann med klädseln (men ingen snobb), och är en herre som inte litar på någon.
-
Astrid Sammils
Kvinna
Medelålders diplomat, som skapade en skandal på UD då hon offentligt avslöjade att hon hittat sin dåvarande make i en mycket intim situation med rikets kvinnliga utrikesminister. Attraktiva och målmedvetna Astrid Sammils drar sig tillbaka till Dalarna, där hon växt upp, börjar av en slump agera amatördetektiv och löser fall tillsammans med väninnan Carina Svahn i böcker av Ingrid Hedström.
-
Ulrika Stål
Kvinna
Självsäker, egocentrisk men skicklig advokat och duktig detektiv i Stockholm, huvudperson i advokaten Ann-Christin Henshers fem deckare. Ulrika Stål är snygg, klär sig flott och dyrt, syns ofta i innekretsar och satsar allt på jobbet. Hon har en snäll och eftergiven äkta man, Stefan, som tar hand om barn och hushåll tills hon skaffar sig en älskare varefter skilsmässan blir ett faktum.
-
Leo Carring
Man
Juristen och privatdetektiven Leo Carring från Stockholm anses vara den i särklass mest osympatiska problemlösaren i den svenska kriminallitteraturen. Han är konservativ, snobbig, egenkär och arrogant; en ”övermänniska” som rycker på axlarna åt normal rättspraxis. Om hans privatliv är föga känt, men han är tämligen förmögen och har en bred allmänbildning, försäkrar hans skapare S.A. Duse.