Exempel på litterära figurer
-
Leo Carring
Man
Juristen och privatdetektiven Leo Carring från Stockholm anses vara den i särklass mest osympatiska problemlösaren i den svenska kriminallitteraturen. Han är konservativ, snobbig, egenkär och arrogant; en ”övermänniska” som rycker på axlarna åt normal rättspraxis. Om hans privatliv är föga känt, men han är tämligen förmögen och har en bred allmänbildning, försäkrar hans skapare S.A. Duse.
-
Gunnar Bergman
Man
Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.
-
Gideon Fell
Man
Den väldige dr Fell, utseendemässigt modellerad efter G.K. Chesterton, är en av kriminallitteraturens förnämsta problemlösare vad det gäller låsta rum-mysterier och andra ”omöjliga” brott. Han skriver dessutom en ständigt växande avhandling om engelska dryckesseder från äldsta tider, dricker gärna öl och är gift – fast hustrun nämns endast i enstaka av John Dickson Carrs böcker om honom.
-
Ingrid Carlberg
Kvinna
Hon ser alldaglig ut, är lätt överviktig, bryr sig inte så mycket om vare sig klädsel eller utseende och känner sig ofta osäker. Till yrket är Ingrid Carlberg fängelsepräst, gifter sig med sin chef Anders och får en dotter som kallas Lillan. Hon är bosatt på Södermalm i Stockholm, är mellan 35 och 40 år gammal samt huvudperson i fyra psykologiska kriminalromaner av Helena von Zweigbergk.