Exempel på litterära figurer
-
Lennart (Biskopen) Brask
Man
Han kallas ”Biskopen”, både p.g.a. sitt efternamn och det faktum att han inte har några förhållanden med kvinnor. Han är en kort och tämligen rundlagd herre i övre medelåldern, chef för en hemlig svensk underrättelsetjänst i en svit romaner av Sven Westerberg. Lennart Brask bor i Stockholm, bär glasögon, är noggrann med klädseln (men ingen snobb), och är en herre som inte litar på någon.
Förekommer i:
-
Kommissarie Santos
Man
Vad Santos heter i förnamn är oklart. Han är polischef i ett litet samhälle utanför staden Salvador i Brasilien, där också hans skapare Kjell Eriksson numera är bosatt. Santos bastanta hustru heter Zelita och tillsammans har de fem barn. Luttrad av korruptionen i hemlandet föredrar han att dricka öl och ligga i hängmattan, men då och då är han tvingad att arbeta – och då lyckas han väl.
Förekommer i:
-
Jules-Joseph Maigret
Man
Fransk kriminalkommissarie som är något av en ikon i kriminallitteraturen. Maigret var en bondpojke som blev polis mest av en slump, och snabbt gjorde karriär till ett kontor i polishögkvarteret vid Quai des Orfêvres i Paris. Böckerna av belgaren Georges Simenon skildrar inte bara kommissariens utredningar, utan även hans privatliv som inkluderar ett lyckligt men barnlöst äktenskap.
Förekommer i:
-
Harry Kvist
Man
Han är en udda personlighet och amatördetektiv: en ex-boxare och kåkfarare som arbetar som indrivare, är bisexuell och dricker för mycket. Han är verksam i Stockholm på 1930-talet i en trio romaner av Martin Holmén. Harry ”Kvisten” Kvist är ensamstående, med få vänner (men många ”bekanta”) inte särskilt smart, men kraftigt byggd, och tar allt för gärna till knytnävarna när det blir bråk.
Förekommer i:
