Exempel på litterära figurer
-
Gunnar Bergman
Man
Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.
Förekommer i:
-
Nils Holgersson
Man
Lång, vältränad och snygg herre, verksam i mitten av 1900-talet då han var känd som Sveriges yngste kriminalkommissarie. Nils Holgersson bor vid Odenplan i Stockholm, men reser en hel del i yrket. Han är ungkarl, och syns inte sällan som privatperson ute i nattlivet. Han introducerades i en stafettroman 1992, och återkom i en volym med kriminalgåtor samt tre romaner av Kjell E. Genberg.
Förekommer i:
-
Conny Sjöberg
Man
Som rutinerad kriminalkommissarie vid Hammarby-polisen leder han ett väl sammansvetsat team mordutredare som tar sig an bl.a. fall med barn som råkat illa ut. Conny Sjöberg är en medelålders, ovanligt vardaglig man, lyckligt gift med Åsa: de har fem barn. Han beskrivs som snygg, empatisk, lyhörd och ärlig. Han är enligt författaren Carin Gerhardsen delvis modellerad efter hennes make Ken.
Förekommer i:
-
Christopher Silfverbielke
Man
Han har varit verksam som bl.a. aktiemäklare och riksdagspolitiker, men framför allt är Christopher Silfverbielke en fullfjädrad psykopat, mördare och bedragare – svensk kriminallitteraturs vidrigaste figur. Men han är snygg, charmig, välklädd och artig, vilket gör att han lätt får kvinnor på fall i en svit romaner av Dan Buthler och Dag Öhrlund. Och hans hämndaktioner är extremt brutala.
Förekommer i:
