Exempel på litterära figurer
-
John H. Watson
Man
Sherlock Holmes krönikör och ständige följeslagare i berättelserna av A. Conan Doyle har fått ge namn åt en hel karaktärstyp i kriminallitteraturen: en detektivs högra hand, samtalspartner och beundrande vän kallas för ”Watson-gestalt”. I böcker av andra författare har läkaren Watson löst fall på egen hand. H. i hans namn står (enligt sherlockiansk forskning) för Hamish, skotska för James.
-
Sean King
Man
Privatdetektiv som liksom sin kollega Michelle Maxwell fått sparken från Secret Service sedan han misslyckats som livvakt. Han är en medelålders man, med mörkt grånande hår, lång och snygg, förklarar David Baldacci. Sean King har ett löst förhållande med ex-kollegan Joan Dillinger, men han känner sig allt mer dragen till jobbpartnern Maxwell trots att de på många sätt är varandras motsats.
-
Sten Wall
Man
Han älskar mat, främst husmanskost, och det har resulterat i en viss övervikt som kommissarie Sten Wall försöker bekämpa genom långa promenader i halländska Staden. Där löser han också brott i en lång svit deckare av Björn Hellberg. Den sympatiske, något sävlige Wall, som åldras ovanligt långsamt, är ungkarl men sedan flera år särbo med Ulla i Göteborg. Och han semestrar gärna på Bornholm.
-
Bertil Durell
Man
Han känns igen på sitt röda hår och den knubbiga figuren. Därtill har han vildsint färgglada slipsar och kan vissla alla de mest kända ariorna ur de mest kända operorna. När läsarna f.f.g. möter Bertil Durell är han kriminalassistent, men befordras raskt under årens lopp. Dessutom gifter han sig med den politiskt radikala Vera Bernheim samt löser ”omöjliga” brott i romaner av Jan Ekström.