Exempel på litterära figurer
-
Joe (Joseph) O'Loughlin
Man
Han har haft en framgångsrik karriär som psykolog. Men Joseph ”Joe” O’Loughlin har skäl att vara deprimerad: han har separerat från hustrun Julianne, som senare avlider, och han har drabbats av Parkinsons sjukdom. Han är inte vacker heller: lång men med päronformad näsa, vattniga bruna ögon och blek hy. Dessutom blir han involverad i flera svåra brottsfall i romaner av Michael Robotham.
Förekommer i:
-
Tuppence Beresford
Kvinna
Egentligen heter hon Prudence Cowley Beresford, men kallas Tuppence av alla, även maken Tommy. Hon är inte direkt vacker, men kvicktänkt och charmig, och det är inte sällan hon som hittar avgörande ledtrådar i de fall som makarna löser i deckare av Agatha Christie. Understundom bygger lösningarna dock mer på Tuppences intuition än på logik. I sista boken om dem är de båda 70-plussare.
Förekommer i:
-
Bjørn Beltø
Man
Norsk arkeolog, som löser mysterier med religiös anknytning i en svit av Tom Egelands romaner. Bjørn Beltø är drygt 30 år gammal och albino, vilket bl.a. gör att han har dålig syn samt blek hy. Han är singel och har svårt att få förhållanden att fungera, trots att han intresserar vissa kvinnor. Periodvis lider han av ångest, och sitter då helst hemma och lyssnar på klassisk musik.
Förekommer i:
-
Dudley Smith
Man
Polisman i Los Angeles i fyra av James Ellroy romaner. Dudley Smith har irländskt påbrå, han är lång och bredaxlad, och går s.a.s. i brunt: han har brunt, snaggat hår, bruna ögon och klär sig vanligen i en sliten, brun kostym. Få poliser i kriminallitteraturen beskrivs som lika osympatisk: han är en egoistisk, våldsbenägen översittare och, visar det sig, en mördare. Och han trivs med det!
Förekommer i:
