Exempel på litterära figurer
-
Lennart (Biskopen) Brask
Man
Han kallas ”Biskopen”, både p.g.a. sitt efternamn och det faktum att han inte har några förhållanden med kvinnor. Han är en kort och tämligen rundlagd herre i övre medelåldern, chef för en hemlig svensk underrättelsetjänst i en svit romaner av Sven Westerberg. Lennart Brask bor i Stockholm, bär glasögon, är noggrann med klädseln (men ingen snobb), och är en herre som inte litar på någon.
Förekommer i:
-
Stellan Werne
Man
Journalisten Stellan Werne är en skäligen färglös och vardaglig person, vars privatliv är föga känt: hans yrkeskollega och skapare Torsten Sandberg säger inte mycket om det i sina fyra deckare. Werne är uppenbarligen i yngre medelåldern och ensamstående, han är piprökare och respekterad reporter på en middagstidning i Göteborg. Hans ”Watson” är barndomsvännen och ingenjören Bertil Krantz.
Förekommer i:
-
Kate Burkholder
Kvinna
Hon är polischef i den lilla staden Painters Mill i Ohio, där en stor del av befolkningen tillhör amish-folket. Det har även Kate Burkholder gjort, men lämnade rörelsen som ung och kom tillbaka först som utbildad polis. Hon är enligt författaren Linda Castillo mörkhårig, med vältränad kropp samt ett vänligt utseende och sätt; och hon har ett förhållande med poliskollegan John Tomasetti.
Förekommer i:
-
John H. Watson
Man
Sherlock Holmes krönikör och ständige följeslagare i berättelserna av A. Conan Doyle har fått ge namn åt en hel karaktärstyp i kriminallitteraturen: en detektivs högra hand, samtalspartner och beundrande vän kallas för ”Watson-gestalt”. I böcker av andra författare har läkaren Watson löst fall på egen hand. H. i hans namn står (enligt sherlockiansk forskning) för Hamish, skotska för James.
Förekommer i:
