Exempel på litterära figurer
-
Roy Grace
Man
Kriminalkommissarie i Brighton, 40-plussare som när han inte löser mord i en rad böcker av Peter James söker efter hustrun Sandy. Hon försvann spårlöst på hans 30-årsdag, och när han så småningom lyckas spåra henne upptäcker han att han har en son, Bruno. Roy Grace har blont, kort hår, en någon skev näsa och kör en Aston Martin. Så småningom får han en ny partner, Cloe, och ännu ett barn.
-
Mervyn Bunter
Man
Näst Wodehouses oförliknelige Jeeves anses Bunter vara litteraturens mest kände butler av klassisk engelsk typ. Han är en tålmodig och ständigt korrekt betjänt åt lord Peter Wimsey i de klassiska deckarna av Dorothy L. Sayers, och utför även med heder en del spaningsuppdrag. Han tappar koncepterna endast då hushållerskan tvättar av de dammiga, omsorgsfullt lagrade portvinsflaskorna.
-
Leo Carring
Man
Juristen och privatdetektiven Leo Carring från Stockholm anses vara den i särklass mest osympatiska problemlösaren i den svenska kriminallitteraturen. Han är konservativ, snobbig, egenkär och arrogant; en ”övermänniska” som rycker på axlarna åt normal rättspraxis. Om hans privatliv är föga känt, men han är tämligen förmögen och har en bred allmänbildning, försäkrar hans skapare S.A. Duse.
-
O.P. Nilsson
Man
Vad han heter i förnamn är oklart: Nilsson döps, liksom hans hustru, om i böckerna av Vic Suneson (pseudonym för Sune Lundqvist). Vanligaste varianten är dock Olaus Petrus. Han är överkonstapel, senare kommissarie, en lång, medelålders, barnlös man med grått i håret, buskiga ögonbryn samt gulaktiga ögon och tänder. I de tidiga böckerna arbetar O.P. Nilsson i par med kollegan Kjell Myrman.