Exempel på litterära figurer
-
Joe (Joseph) O'Loughlin
Man
Han har haft en framgångsrik karriär som psykolog. Men Joseph ”Joe” O’Loughlin har skäl att vara deprimerad: han har separerat från hustrun Julianne, som senare avlider, och han har drabbats av Parkinsons sjukdom. Han är inte vacker heller: lång men med päronformad näsa, vattniga bruna ögon och blek hy. Dessutom blir han involverad i flera svåra brottsfall i romaner av Michael Robotham.
Förekommer i:
-
Bjørn Beltø
Man
Norsk arkeolog, som löser mysterier med religiös anknytning i en svit av Tom Egelands romaner. Bjørn Beltø är drygt 30 år gammal och albino, vilket bl.a. gör att han har dålig syn samt blek hy. Han är singel och har svårt att få förhållanden att fungera, trots att han intresserar vissa kvinnor. Periodvis lider han av ångest, och sitter då helst hemma och lyssnar på klassisk musik.
Förekommer i:
-
Esther Edh
Kvinna
Svensk åklagare som arbetar för EU:s organ för straffrättsligt samarbete, Eurojust, i Haag. Esther Edh är – sägs i böckerna av Malin Thunberg Schunke – välutbildad och attraktiv med bestämd mun, blågröna ögon samt något missprydande glasögon. Hon är ensamstående, men saknar inte beundrare – t.ex. älskaren Johnny Kallert – och har en färgstark och effektiv chef i italienskan Fabia Moretti.
Förekommer i:
-
John March
Man
Han föddes i en förmögen bankirfamilj som tar avstånd från honom p.g.a. hans yrkesval: han har varit landsortssheriff i tre år, därefter privatdetektiv i New York. Efter hustruns död gick det utför med honom, men författaren Peter Spiegelman lät den cirka 180 cm långe John March nyktra till, börja dricka juice och jogga, samt skaffa sig sträng självdisciplin och en ny flickvän, Jane Lu.
Förekommer i:
