Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Jules-Joseph Maigret

    Man

    Fransk kriminalkommissarie som är något av en ikon i kriminallitteraturen. Maigret var en bondpojke som blev polis mest av en slump, och snabbt gjorde karriär till ett kontor i polishögkvarteret vid Quai des Orfêvres i Paris. Böckerna av belgaren Georges Simenon skildrar inte bara kommissariens utredningar, utan även hans privatliv som inkluderar ett lyckligt men barnlöst äktenskap.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Maigret gillrar en fälla Bild på bokomslag för Maigret i New York Bild på bokomslag för Maigret och den gamla damen Bild på bokomslag för Maigret och hans mord Bild på bokomslag för Maigret på nattklubb
  • Johanna Stjerne

    Kvinna

    Hon är ung, slank och vacker – samt har rykte om sig att vara livsfarligt effektiv. Johanna Stjerne enrolleras till den superhemliga svenska säkerhetsorganisationen Enheten i den första boken om denna, liksom de övriga skriven av Kjell E. Genberg. Hon blir först en centralfigur i och senare chef för Enheten genom att med goda resultat bekämpa bl.a. organiserad brottslighet och spioner.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Ett hjärta för guld Bild på bokomslag för Kusinen från Sibirien Bild på bokomslag för Kommando 2010 Bild på bokomslag för Paradisets bakdörr Bild på bokomslag för Den ensamme galningen
  • Henrik Pettersson

    Man

    En cirka 30 år gammal småfifflare, smal, mellanblond, ogift och empatilös. Han är bosatt i Stockholm där han missköter olika jobb och kopplar av med droger och sex tills han råkar riktigt illa ut i en trilogi kriminalromaner av Anders de la Motte och blir jagad inte bara av polisen. Henrik ”HP” Petterssons storasyster Rebecca Normén är dock polis och kan hjälpa honom då han råkat illa ut.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Geim Bild på bokomslag för Buzz Bild på bokomslag för Bubble
  • Gunnar Bergman

    Man

    Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Annars dör man : roman om en brottsling Bild på bokomslag för Gammal ost : detektivromantiserad berättelse som sönderfaller i tre tragiska delar Bild på bokomslag för Hemsökelsen Bild på bokomslag för Säg PIP! : detektiv roman i Ess-dur